Hade för en gångs skull redan passupplägget klart för mig när jag gav mig av till Alvik för att möta upp Stina.
Men tro fan att jag halkar i trappan ner från tunnelbanan - jo, det är jätte bra att sätta metall längst ut på trappstegen... Som tar var hade jag träningsväskan på ryggen, så den klarade sig, men jag landade hårt på armbågen!
När jag kommer ner till gymmet inser jag att det är alldeles blött i jackärmen! Som tur var var Stina där och kunde plåstra om mig! Precis som i somras när jag vurpade med mopeden... Börjar dock fundera på vad man ska med två armbågar till då jag ändå bara gör illa vänster. Först mopedvurpan, sen musarm och nu ytterligare en vurpa! Lite omväxling hade ju varit bra... Eller så är det kroppens sätt att berätta att det är dags att bli starkare i höger - jag har ju en del att ta igen eftersom jag är brutalt vänsterhänt :)
I vilket fall - träningsplanen föll lika hårt som jag. Pull ups var bara att glömma, pistols ville kroppen inte veta av (misstänker att jag nog slog mig på en hel del olika ställen...) och då var det ju ingen idé att köra hollow rocks heller (?!).
Började värma upp, men tappade motivationen för armen bara skrek att jag skulle ge fan i det! Det blev till att studera andra tränanade! Stina körde Jocke (min kollega) och han fick prova box jumps på höjden för första gången. En utmärkt prestation! Mycket huvud att bråka med dock... många vändor blev det innan han ens kom sig för att hoppa :
97 cm: hur lätt som helst!!
1 meter: lite mer utmaning, och kanske inte riktigt fullt utsträckt höft. Fast det är ju sällan eftersträckningen är det som begränsar i ett box jump...
Därefter skulle Jocke få köra en cirkel och Stina tyckte jag skulle hänga på - så att jag i alla fall fick lite träning gjord!
21-15-9
Marklyft 80/60 kg
Burpees
Hann inte direkt värma upp, och glömde testa armbågen i burpees... Har jag sagt att jag unviker flås just nu? Det här är raka motsatsen! Det gör verkligen skillnad att inte värma ordentligt. Bröt marklyften, vilket jag inte borde gjort. Burbees i sådana mängder är bara fruktansvärt. Det gäller verkligen att aldrig stanna! Och nej - armbågen var inte överrens med mig. Ont, ont, ont, men glöm att jag tänkte ge upp!
Tid: 5:39